Transkriberad uppteckning

Far och mor tala om "digerdöden". Den kom vandran- de som en pojk och en tös. Men när han kom till Gill- berga i Värmland, så var det en präst där som band honom i en enbuske. Där skulle han inte slita sig lös. När enen en gång skulle torka, så skulle han försvinna, men var det någon som högg enen, så skul- le han komma lös. Vissa socknar uppåt Värmland skulle vara allde- led folktomma. Det var en som skulle skjuta en få- gel. När han skulle ta reda på pilen, så fick han se, att han hade fastnat i en kyrkvägg. Här på Dal hade en karl spårat en annan männi- ska- Länge höll han på med det. Så kom han till en sjö. Där kom det fram ett kvinnfolkk. De höll ihop med varandra sedan. / Med digerdöden var det så, att hela hus, gårdar och socknar dog ut. Det blev ödemark. Åmåls stad fanns inte till då. Men digerdöden kom denna vägen och tog det som fanns. De gamle hade för sig att han kom från Norge. - Det gick så fort att folk dog. De bara nös litet grand, och så dog de. Pesten var en straffdom som gick fram över folk. Gud ville straffa genom den. Det var för det som han tog så mycket med sig. Och det minns jag gamla som var så rädda för sådant, så om de fick höra rykten om svåra sjukdomar, så bad de till Gud om hjälp.