Transkriberad uppteckning

Hällesjö och folks vallfärder dit. För en 60-70 år sedan vallfärdade folk till Hällesjö. Om de ha- de någon slags sjukdom eller utslag så trodde de att vattnet kunde bota dem. En del hade för sig att det var bäst att rätta sig efter mån- en. Antingen skulle dem vara vid ny eller nedan. Andra rättade sig efter solen när den gick upp eller ned. När man då hade badat i sjön så kom turen att de skulle offra. Om de var aldrig så fatti- ga så skulle de ändå offra en slant, för de hoppades på att de skul- le bli bra och då var ju det värd något. De for dit på sommaren så fort det gick att bada. Att de kastade pengar i sjön vet man ju för det är en del som hittat gamla pengar där. Vad verkan vatt- net kunde göra vet man ju inte, hon gjorde nog det mesta. Kyrkklockan i Vings hölj i Viskan. Det sägs att det sjunger i Viskaån vid Vingshölj ? Det är den stora kyrkklockan, som blev sänkt där då det var krig mellan Sverige och Danmark. När kriget var slut skulle man ta upp klockan. Men då höll trollen fast klockan för de tyckte inte om att den kalla- de folket till gudstjänst. Då frågade man en klok gammal gum- ma i socknen hur man skulle bära sig åt. Hon svarade att sex bönder en fredagsnatt skulle ro ut på ån men de skulle vara riktigt tyssta, och vid 12-tiden skulle de få tag på klockan och föra / den iland men ingen fick säga något förrän hon var helt uppe ur vatt- net. Bönderna gav sig ut en fredagsnatt och allt gick som gumman sagt att det skulle göra. De fick tag i klockan och förde henne mot land. Men när de kom mot åkanten och skulle dra upp den på land, då sade far i Rå- ri: (Råri är i Sällstorps socken) "Häri ham vi na !" I detsamma förlorade de taget om klockan och den gled ner i vattnet igen och sedan är det ingen som dett den. Skatten i Simensbjör (eller Simmensberg). I närheten av mitt hem finns en sjö som heter Dran några kilo- meter i öster finns en annan sjö Viskelången och Boråsvägen vid norra si- dan åt sjön är ett brant stup en gammal sägen är, att där skall vara sänkt en skatt i. Tjuvar eller rövare hade varit i Västergöt- land och stulit en full säck med silver; ljusstakar, silverkannor kanske pengar också men spejarna voro efter dem så att de blev tvungna att kasta säcken i sjön. Min Farmor har berättat att hon sen en kväll för 50 år sedan såg ett klart sken på samma ställe även vår grannfru har sett samma sken 2 gånger så det kan nog hända att skatten finns där ännu. / Sägnen om stortjuven Österberg. 1. Österberg var hallänning, och vistades mycket i Viskadalen- och gränsen till Västergötland. Han uppehöll sig mest i bergen om dagen, men om nätterna var han ute och stal. Kyrksilvret i våra närliggande kyrkor försvann, och likaså stal han också på förmögna gårdar. Han behöll inte alltsammans själv utan delade med sig till de fattiga. Men så blev har för djärv och gav sig ut på allmän- na landsvägen. Och då blev han tagen och fängslad. Så frågade de honom vad han hade gjord av allt tjuvgodset, men han gav inget bestämt svar utan sade bara att i Blackekärr i Veddige finns allt förvarat i en kopparkittel, och den som hittar den han behöver inte arbeta mera för då är han rik nog. Men det är ännu ej funnit. Och ej långst ifrån Blackekärr finns en bergskreva som kallas Österbergs säng, för där hade han sitt tillhåll och där finns t.o.m. aska och träkol som märke efter eldstaden. För något över hundra år sedan har detta hänt. / Adrs: Elin Ericson, Drared No.1, Veddige, 14 år gammal. Detta är sägner, som min pappa talat om efteer sina föräldrar.