Transkriberad uppteckning

Det var en pojk, som hade tre fästemör, och han visste inte, vilken han skulle ta. De visste inte om varandra. Så hittade han på att han skulle lägga sej sjuk, men först bar han in så myc- ket bråte han kunde få tag i och ställde på golvet i rummet. När den första fästemön kom, sa´ han: "Jag har så mycket bråte här". Då sa´hon :"Jag ska la tränga mej fram", och hon fick undan så pass mycket, så hon kunde komma fram till honom. "Är det någor du önskar dej ?" frågade hon. "Ja, om jag kunde få en kaka av deg, som är skrapad ur ett tråg", svarade han. "Det kan du få av mej, för vi skrapar inte tråga så väl", sa tösen. Sen kom den andra fästmön och hon gjorde på samma vis som den första och svarade nära på likadant. Och till slut kom den tredje. "Jag har så mycket bråte här", sa han. "Ja, det är sånt som kan bli gott att ha," sa´ hon och röjde undan en del varligt, / så hon kunde komma fram till sängen. "Önskar du dej något ?" frå- gade hon. "Ja, om jag kunde få en kaka av sån deg, som är skrapad ur ett baketråg, så skulle jag snart bli frisk," svarade han. "Nej, antingen du blir bra eller inte, så kan jag inte ge dej någon sån kaka, för vi skrapar tråget var gång vi bakar, och så tvättar vi det var jul", sa hon. Den tösen gifte han sej med. En tös hade en fästeman, som kom och hälsade på i hennes hem. Han gjorde sej till att hon var så fasligt rask. Hon la´ på sju höraknippor på rocken. "Varför lägger du på så många ?" frågade fästemannen. "Så pass lägger jag av varenda dag", svarade hon. Han smet sig till att stoppa in hennes kistenyckel nederst i rockahuve´t. Nästa lördag, när han kom, frågade tösen, om han kunde säga, vart hennes kistenyckel hade tagit vägen. "Har du inte spunnit ?" sa han och gick och tog fram nyckeln.