Transkriberad uppteckning

Långfredagsris. När jag var 17 år och tjänte i Tågarp i Skällinge, band jag ihop björkeris, och på morgonen gick vi fruntimmer upp och började piska en vuxen dräng där på stället, medan han låg och sov. Han fick brått ur sängen. Folk spann och vävde mycket, men om det än var aldrig så brått, så skulle rocken sättas undan dymmelonsdag om middan. Väva fick de, men inte spola och spelta; för inget fick gå runt efter den timmen (kl. 12.) Intet förbud mot mjölk eller mjölkmat. Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, – påskafta (intet an- nat namn på den!). Påskeldar var vanliga; vi kunde räkna så många. Våra hade. Vi högg ett par lass med enebuskar och fururis och brände påskeld på gärdet. Förr hade de eldar uppe på kullarna. / Tiggt ägg påskafton har de gjort mycket. De kom många i sällskap. Te fler de var, te roligare var det. De hade en stor korg att ta äggen i. De fick ett halvtjog eller mer på vart ställe. Sen gick de till hand- lar och sålde de mesta äggen, så de fick pengar till dans och nöje. – De var utklädda till tattare och skövdingar.¹⁾ Töserna hade sån röst till att sjunga. (Fina minns dock ej visan!) 1) Tattarsläkten Skövding!