Transkriberad uppteckning

I. Allmänna uppgifter. ULMA M 25 När di börja att bosätta sig här i Nordmarken så hade di inte annat levebröd än att di fick ta fisk och ja- ga i skogarna. Men det fanns så mycken fisk i sjöarna så att di kunde håva upp med händer- na, så det var ingen konst. Se'n var det full skogen i "fôggel" och vilt. Det var bara att sät- ta ut snara och giller, så fick de det di be- hövde. Det fanns inga vidare skjutvapen den ti- den. Det var inte mycket att få av jorden, för det var ingen jord odlad att tala på. När min far var pojk så var det så liten jord odlad. Då höll de på att jaga och sköt mycket ville- bråd att ha till hjälp i hushållet. Alla som det kunde, försumma inte att ta fisk. Och / det finns flera sjöar som man fiskade i: jag minns inte 1868, men mina föräldrar brukade att tala om den tiden. Då sköt di det di kunde komma över av matnyttigt i skogen. Och då tog di tillvara både kött och ben. Benen torkades och maldes till mjöl. Detsamma var det med fisket. Di tog till- vara fiskben och malde. Det mjölet blandades i det vanliga mjölet, och så bakade man av det. Någon annan försäljning av fisk förekom inte än den som en sålde till bönder, som inte hade fiske eller till sådana som inte låg så till att de kunde fis- ka. Då gick det att få byta till sig spannmål eller sovel, ull o.d. Kornet /bygg/ köpte man i Fredrikshald, men fisk eller vilt hade man inte med sig dit. Räven, mården, grävlingen och lodjuret fångades för skinnets skull. Dessa skinn såldes för att en skulle få pengar till hjälp att betala skatt och pålagor. Grävlingens kött togs tillvara och begagnades i hushållet. / Det hängde allt i att en skulle ha rätt att ja- ga och fiska som en ville. Det var en gammal rätt. Men det blev mycket tjuvskytte. Under lov- lig tid gick en var som helst i skogarna. Det var inte då som nu att di förbjöd skogarna. Nu tycker var bonde, att han ensam skall ha rätt till jakten på sin mark och så förbjuder han jakt. Så är det med bolagen också. Folk jaga, så det höll på att bli slut på allt vilt. Nu börjar en allt att tycka att tjuvskytte är ohe- derligt, men det finns allt kvar av dem ännu som inte tycker det. Di försöker allt att skju- ta olovligt. Men det blir mindre och mindre med tjuvskytte, för det är ### tillsyn och lagar så det är inte så gott. Så är det inte någon förtjänst att utsätta sig för tjuvskytte. II. Jaktens betydelse. Min far talade om, att di jagade varg, men det var bara, om han blev näsvis och kom inpå byarna. En och annan varg fanns på 1850-talet. / Men jag minns inte tal om att man sköt någon varg här då. Och den sista björnen, som sågs här är allt så länge sedan som 1830-40-talet. Men man jagade, lo, lodjur, räv, mård. Det var sådana skinn som en kunde få sälja på marknader. Räven var det skottpengar på. Så den tog en många gånger endast för skottpenningarnas skull. Höken fick en också skottpengar för. Det var så- dana djur som en behövde att hålla efter, så att en inte blev av med höns och får. Det var litet betalt för skinnen. Det var mycken söndagsjagning. Man gick på jakt när det föll en in. Man gick inte längre i sko- gen, än en kunde komma hem till kvällen. Man byggde kojor vid mossar för att en skulle kun- na ligga där och passa på att skjuta orre. Då gick man dit på kvällen eller mycket ti- tidigt på morgonen och inväntade orrarna. Då kunde man ligga i en sådan koja och skju- ta ett tiotal orrar på en morgon. Men då var / det så gott om dem, att de kom i stora skockar och skul- le leka ute på mossen. När en var i skogen och röjde ihop ved eller hade annat arbete där, så hade en bössan med, för att en skulle passa på och skjuta något och ha med sig hem. Kolarna hade bössan med i kojan. Det kunde ju all- tid hända, att det kom villebråd som de fick skju- ta. Se'n var det inte fritt än di var rädda för skog- råa. Bössan tyckte hon inte om. Av matnyttigt vilt jagade man hare, älg, skogs- fågel och sjöfågel. Fågel tog di mest i snara. Det blev billigast. Räven togs i rävgrop eller sax. Barnen fick vara med och hjälpa till med snarorna. Viltet saltades ned eller torkades. Innan det torkades så skulle det vara litet salt. Det fick hänga i solen och luften precis som när en tor- kade fisk. En skar sönder det i stycken, så att det skulle kunna torka igenom. / Viltet hängdes utefter på väggarna. Det brukade mest bli så att en behöll det en sköt för eget behov. En kunde få sälja en och annan gång till herrskapen. Det det som sköts på olovlig tid behöll man för egen del. Jag vet inget annat om tillredningen än att man rätt och slätt kokade viltet och åt. Så fick en potatis till och bröd. Sådant kött smakade bättre än kött av boskapsdjur. En hade för det mesta inte annat än salt sovel, och då blev det ju kalasmat, när en fick vilt. Man brukade leta andägg och koka. Andra fågel- ägg tog man inte tillvara. Grävlingskinn gjorde man jaktväskor av. Älghu- dar hade man till slädfällar Hartass användes som kritpensel. Så använde man sådan att ta lopporna med. Man stack den mel- lan kroppen och skjortan och strök med sig lopporna. Av skogsfågeln tog man tillvara, fjäder och dun. / Denna begagnades till kuddar och bulstrer. Fjädrar an- vendes till brödnaglar, vingarna att sopa ihop i spi- sen med eller på bakbordet. III. Fiskets betydelse. Alla, som låg så till, att de inte hade för lång väg till sjön, begagnade sig av fisket. Man fiska- de i bäckar, tjärn och sjöar. Man fiskade gädda, abborre, panka, braxen, löja, ål, lake mört och lax. Man fiskade endast på när- mare håll. Fisken fördes hem med ens. Fisken träddes på vid- jor eller bars i säckar. Fisken saltades ned, torkades eller åts färsk. Man "fjälla" fisken med en kniv och skar upp den nerifrån stjärten och upp till huvudet och tog bort "inmäten." När en skulle torka fisken, så fläktes den isär. Se'n satt man in stickor, som höll isär den. Mindre fisk hängdes upp till tork- ning utan att man fläkte den. Den sattes upp på väggen att soltorka - på den väggen där solen / låg på som bäst. Benämning på torkad fisk /tôrrfesk/. Om julen användes gädda eller den fisk en kunde få tag i. Den torkade fisken åts som bröd. Det hölls som styv mat. Den bakades också. Ville inte salta fisken för hårt. Han blev dålig att äta. En fick också vara sparsam på saltet, som en skul- le frakta från Fredrikshald /Halden/. Surfisk har man inte berett. Fisken kokades för det mesta. Ibland stektes den i panna tillsammans med smult. Även förekom, att man stek- te den på glöd. Fiskspadet användes till soppa. Så förekom även, att man slog bort det. Fisken stektes ock på "halster". Kallades, att man "hal- stra" fisken. Det som var i huvudet var det fetaste och läckraste. Man sög ur fiskhuvdena. "Rompa" var det sämsta. "Rômen å mjölken" togs tillvara. Den stektes el. koka- des tillsammans med fisken. Benen i små fisk fick slinka med i magen. / Fisk var bra mat, men ibland fick man för mycket av den, så att man ledsnade på den som föda. I lektider kunde man få äta fisk en och två gång- er om dagen. Strömming har man inte haft tillgång till. Sill fick man till varannat och vart tredje mål. Ibland fick en doppa potatisen i sillsällten. Sillen hämtades i Fred- rikshald. Ålskinn användes till remmar och pisksnärtar. Lakskinn användes till klarskinn att klara av kaf- fet med. Numera användes inte klarskinn.