Transkriberad uppteckning

Här hade de gamle detta ordspråk: När allövet börjar spricka ut skall vi köra vac- kert med hästarna, men när det vuxit och bli- vit stort som musöron, så kunde en köra så fort en ville. Det var ingen brådska förr. När "såärla" kom om våren var rätta tiden att så vårsäden, och när hon kom tillbaka om hösten, så var rätta tiden att så råg. Efter Urban kunde ingen så. "Den som sår ätter mi ti får store ax men intnô i." Di hade för sig, att den säd, som sådder efter den dagen, inte skulle hinna bli mogen. Det var mest kvinnfolken som sådde. Di kas- ta säskornet högt, för att det skulle bli lång / säd. Se'n fick karlarna lära, så att de gick på samma sätt, när de sådde. Linet såddes på Beda-dagen. Det var fruntimmer som sådde det. En kaka gömdes från jul. Den lades i säden tills en skulle börja ploganna om våren. Då togs hon fram och så bröt en sönder henne och blanda i dric- kan. Det kokades ihop, så att det blev som mos. Det åt en den dagen en börja ploganna. Hästarna fick hav- re. Gödselstacken ränsades riktigt. Men den blev ju aldrig riktigt torr, för den gödseln en bände ut för dagen, blev liggande. Det blev oår för en, om en hade glömt att så en fläck på åkern.