Transkriberad uppteckning

En fick blemma på öga, om en välte upp o. ned på en stol, och så fick en "storsteg" på öga. Skulle en bota sig, så skulle en antingen ta en flis ur stolen eller ta tre pinnar ur en al och tän- da eld på och hålla under ögonen, så att det sved riktigt. När en fick "fånga" i magen, så var det att vär- ma tegelstenar och grytlock och lägga på ma- gen. "Blemma på öga" fick en i skogen. Det var vissa som kunde bota den. Di gick in i ett hôlt med alvidjor, så spôtta di och täljde och muttra något för sig själv. Se'n tände de eld på vidjorna och höll dem, så att en fick röken i ögonen. "Nagel i öga." Det var som en liten kula i ögat. En / kleta spott i ögat för att en skulle bli bra. Och om ögonen ville rinna, så spotta en på fingrarna och kleta i ögonen. "Bleksot" hade kvinnfolken ont av - mest när di var unga. Di hade inte fått nog med blod i kroppen. Det var ingen annan hjälp än att di fick skaffa sig karlfolk. Di försökte att hjälpa sig med filspon. Tog av slagg vid smedjan och malde fint och tog in det i bröd. När en tog bort vårtor, så tog en litet fnöske och la- de över hela vårtan. Se'n tände en på fnösket. När det hade gått ett par dagar, så kunde en ta bort vår- tan. Den gick upp med roten. På ett annat sätt tog en bort dem, men då tog man en fläsksvål och gned dem med. Se'n lade en den svålen under en jordfast sten. Om en hade hosta så köpte en "kandisocker" och åt. Riktigt het vört tog en också. Det var bra mot "hosta och bröstvârk." Fruntimmer hade ofta huvudvärk och tandvärk. / Det försökte di allt så många medel mot. Man band ylle om huvudet, smörjde med "kamfer", ätti- ka, sprit, terpentin o.dyl. Så smörjde en med ljus under fötterna om kvällarna. "Orme bete." Om en inte var aktsam med vatten eller i jorden, så kunde en bli stucken, och då fick en en förskräcklig värk. Det var inte så lätt att bli bra av den plågan. Minns att de smörj- de med "kamfer. Så lades het tjära på såret, så att den skulle dra ut det onda. "Öreflôg." Jag vet att di var ute om midsommar och tog en blomma, som kallades för johannesört. Den tor- kades. När en skulle ha av den, så gned en sönder litet och hade i bomolja. Sedan hade en detta på bomull och stack i örat. "Ont i öra" fick en ge- nom drag. Om en skulle "stilla blog", när en hade skurit sig, så tog man ett kantjärn och höll över såret. Om en blödde näsblod, tog man en sten, ett mynt el.dyl. och höll vid tinningen eller i / nackgropen, tills blodet slutade att rinna. "Ansiktsros" försökte di bota med att di strödde kri- ta i såret och band om. Bölder fick en ute i luften eller om en fick tag i något som andra hade gjort av dem med. En kun- de göra av med dem, om en klämde ut var i en trasa och kastade den i en korsväg. Vet också att di malde käkbenet på ett svin till fint mjöl. Så tog en tillvara märgen som var i benet. Mjölet och märgen rördes ihop så att det blev en gröt. Denna lades på bölden. "Hôll och ryggvârk". Tog papper eller en handduk och strödde ingefära på och fuktade litet på och lade det över ryggen på bara kroppen. "Magknip". Om en hade känning av det, så tog en ett glas brännvin och hade stackpeppar eller ingefä- ra i det och tog in det. "Ormbett." Minns en gång att en lekkamrat till mig blev ormbiten. När han kom hem, så sprang mor hans efter en käring. Hon kom och satte ett kopp- glas / över såret och sög ur blod med det. Men först tog hon en årbit och högg i såret med. Käringen fråga mig, om vi hade slagit ihjäl ormen. Det svarade jag på, att vi inte hade gjort. "Det skulle ni ha gjort, sade hon, "för då hade inte värken blivit så farlig." Brännsår. En passa på att ta pingstliljor, när de blommade. En tog tillvara blombladen och lade i en burk, så hade en bomolja över dem. När en brän- de sig, så skulle en vara kvick att ta av bladen och lägga på såret. Om kokade enbär och drack det vattnet, så skulle det vara hälsosamt för kroppen och driva ut sjuk- dom. Om en hade sår som inte ville gå igen och gro, så lade en på bocktalg. Den skulle vara smält och fin. Mot "gikt" smörjdes med sprit och terpentin.