1. Det var en allmän tro hos de gamla på denna trakt att "Skogsråa" förvillade folk /en kom ut för Skogsråa/. Om en skulle komma rätt igen skulle en läsa Guds ord bakfram på /ex. "Fader vår"/. Och om en ville försöka att komma undan, så att hon inte fick makt med en, så skulle en akta sig för att hon fick höra namnet. Fick hon höra nam- net på en, så kunde hon kalla på en när hon ville och en måste gå. 3. I Djupedalen fanns det troll /"bergtrôll"/. I den dalen blev kreatur borta. Så även i Mellaberga. Folk trodde att kreaturen blev tagna in i bergen och het hette att di vart "bergtogne." Uttryck för att nå- gon människa eller något djur blivit bortfört av ett naturväsen /blivit bergtogen/. / I Holmedal ringde de i kyrkklockorna för att återfå ett bergtaget djur. Det var bara att ta i kläppen och slå den i kanten på klockan tre gånger. 5/. En fick en bortbyting, om ett ont väsen kom med ett sådant och tog det riktiga barnet med sig. Det var "trolla" som gjorde så. Benämning på ett barn, som man trodde vara ett av dessa väsen lämnat barn /bortbyting/. För att det inte skul- le bli bortbyting satte man stål i barnets lin- da. För det var farligast för spädbarnen.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
