Transkriberad uppteckning

Namn på vårfrudagen (vâfferdan, trandan). Beteckning på dagen och natten före vårfrudagen (vâfferaftan, vâfferkväl, trankväl, vâffernatta) Varför den kallades för trankvällen berodde på det att en skulle "springa trana" eller trandans den kvällen. Och så väntade en på att en skulle få hö- ra tranan vid den tiden på året. Spånaden skulle vara färdig till den dagen. Till trankvällen fick en gröt, men ägg fick en inte annat än till påsk och 1 maj. Om vår- frudagen åt en "vâffler" (våfflor). Så kunde det ju hända att en fick den första gäddan till den kvällen (vâffergädda). Om trankvällen skulle en "springa trana". Då skulle en ut barbent och barfota om det var / aldrig så kallt. Så fick en av enrisvidjan eller björkvidjan om benen, så att det sved. Egent- ligen skulle en springa kring "jolvägen", men det blev inte av i min tid utan vi sprang så långt vi tyckte. Någon gång kunde det vara snö, så att det räckte en till knäna, men ut skul- le en, för det var hälsosamt och så skulle en få bättre skörd om en hade "sprônge tra- na." Somliga sade, att en inte skulle behova få ont i fötterna om sommaren. Ju mindre en hade på sig, ju bättre var det. Både stora och små var ute och sprang. Men med sto- ra var inte så vanligt. Det blev mer och mer så att endast barnen skulle ut och springa. Jo, om inte ongane ville springa så hota en dem med tranan, att hon skulle komma och hacka dem i fötterna. Man inbillade barnen och lät barnen tro, att tra- nan värpte ägg åt dem. Bara de var snälla och lydiga så var hon flitig att värpa. De äggen fick / en så småningom. Bara de läste bra så värpte hon karameller, sockerbitar, pepparkakor o.d. i bok- ken. Det skedde om natten. Då lades boken un- der huvudkudden för att tranan skulle värpa och för att ungen skulle få bättre minne.