Transkriberad uppteckning

I. Genom förgörning. Min farmor brukade tala om en händelse på ett ställe, att det var en finnkäring, som kom in på ett ställe och bad att få mat. "Sådana som du kan gå tom ätter vägen som ulven," sade husbonden till henne. "Det skall du få lära," sade hon. På kvällen, när hon hade gått, så blev det en varg av husbonden. Han rev och slet och ville ut genom dörren. De lät släp- pa ut honom. Se'n kom han tillbaka en viss dag och var som folk. Men så fort det blev den dag som käringen hade "förtrôlla" honom, så blev han varg och blev vild och sprang till skogen. Di kalla, att han var i "hamn". II. Förtrollning genom födelsen. Jag har inte hört annat än att den som rädda en tåssa levande från en orm, skulle kunna / lindra i svår förlossning. Då skulle en ta den käpp, som en använt att döda ormen mmed, och röra vid barnsängskvinnan med. Det skulle inte ha någon inverkan på barnet. Maran. Mara skulle vara elaka käringar. Di hade makt att vara mara. Om det var någon som de vil- le skrämma eller pina, så "satte di mara" på den. Stål begagna di mot henne.