KORPSKRIFTEN

...
Meny

Mara

Berättare: Vilhelm Andersson (f. 1865)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Mor tala om att det var en som gick på "skôl" /översta bädden i "tvåvåningssäng"/ och lade sig. När han hade lagt sig, så fick han se en kä- ring som kom genom dörren och satte ögonen på honom. Hon smög efter väggen och skulle ta ho- nom i benet. Han drog benet till sig. Då gick hon som hon skulle gå därifrån. Se'n hoppa hon fram och tvärtog honom i stortån. Den släpp- te hon inte förrän kl. 1 på natten. Han räkna- de att klockan slog tre gånger, innan hon släpp- te taget. Se'n försvann hon ljudlöst. På ett annat ställe kom "mara" och red en pojk. Hon höll honom över strupen, så han höll på att kvävas. Men i detsamma som hon släpp- te honom, så var han kvick och högg kniven / i stabben. Det var en tös så fin så folk hade inte sett dess make. - När han hade huggit kni- ven i stabben, så bar han den på vinden. Tö- sen var på gården i många år och var snäll och stilla. Men en dag kom en person och ryck- te kniven ur stabben och då försvann tösen och kom inte mer. Mara kom över en så fort som en tanke och försvann som en tanke. Hästen var svett i stallet på morgonen. Då ha- -de maran varit på honom. Om en band stål över kreaturen, så skydde hon dem.

Socken Töcksmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Mara

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //