Transkriberad uppteckning

I min barndom fanns det tjärkors över fjusdörrar- na i gamla ladugården. Men det var tillagat då på den tiden att någon gjorde sådana kors. Dessa kors gjor- des om påsklördag. Folk var rädda för att kreaturen skulle bli fördärvade om påsknatten. "Trôllpackan" gick in i fjusen och ställde till ont. Det var farligast den kvällen och natten. Men min gamla farfar påstod att de var ute om dymmelonsdagen om kvällen, för då var di uppe i kyrktornet och skar malm av kyrkklockorna. Men de hade inte någon riktig makt att göra trollkonster och ont förrän om påskkvällen. Så höll de gamla på, att det skulle vara tyst den veckan. Troll och elände, "onda andar" var ute och kunde fördärva för en. Men om en hade kors på sådant som kunde förstöras, så var det inte så / farligt. Det var inte bra att ha spinnrocken inne. Skärtorsdag började det bli farligt. Då kunde en inte vara säker för påskkäringar. Men farligast blev det om påskkvällen. Då var folk ute och sköt i luf- ten, så att inte påskkäringarna skulle komma. Så tändes "påskeldar." Det var nästan en eld vid varje by. Om långfredagen skulle en ha "långfredagsstryk". En skulle vara påmind om Jesu lidande på kor- set. Påskafton gjorde en äggkalas. Det brukade nästan bli tävlan om vem som skulle kunna äta upp de mes- ta äggen. Målning eller andra ceremonier känner jag inte till. Äggen kokades, skalades och åts. Så fick en smörgås och kaffe till dem.