Transkriberad uppteckning

I systuga vakna di en natt och fick se en hel rad med små gubbar vid spisen. Di stod och sträck- te ut händerna över glöden och värmde sig. Ortens benämningar på tomten /tôss, tuss, nisse, tomte/. "Tussen" var inte så välvillig som "nis- sen." Det vart tover på hästens svans. "Nissen" hade flätat dem. På Strömer trodde di på nissar, så di satte ut fat med mat åt dem om julkväl- len och påskkvällen. Det var på ställen där tomten siktade mjöl. På ett ställe brukade tomten sikta till julbaket. De ville inte bli av med honom utan de lade ut matbitar åt honom, för att han skulle stanna. Så fick de se honom en gång. Då tyckte de, / att han inte hade några riktiga kläder utan det var bara filler som han hade på sig. De tyckte det var synd om honom, så de sydde nya kläder åt honom. Så lade de kläderna vid den bod som han brukade sik- ta mjölet. Han tog kläderna. Men sen siktade han in- te mjöl mer. Han blev så fin, så han ville in- te sikta mjöl mer. Tomten hade varit sedan urminnes tider. Om di kom att sätta byggnaden där han bodde, så fick di honom i huset. Men sen ville han inte däri- från. På ett ställe var säden så odryg. Det som tröska- des på dagen var borta från logen på morgonen. Då bar det inte bättre till en gång, än att di fick se "den lelle grå gôbben". Han bar säden i för- skinnet. Den bar han till någon som han tyck- te bättre om.