Transkriberad uppteckning

Farmor hade respekt för "bergtroll." Det skul- le finnas sådana i bergen, påstod hon. De var stora och starka och hade skatter av alla slag i berget. Hon kallade dem för "bergtroll". Vid Berg- emellen, är två höga berg. Nere i dalen, mellan ber- gen, växte det tätt med granskog. Där i den dalen skulle "bergtrollen" hålla till. De sprang mellan bergen, för det bodde troll i båda bergen och de var ihop ibland. Så valla de korna i dalen. Folk var rädda för den dalen, för det kunde inte vara säkert än de kom ut för trollen. Då kunde en bli "bergtagen". Det hände, att kreatur kom bort där, och då var det "bergtrollen" som hade "berg- toge" dem. En gång hade det stått troll på vart berg, och / di hade skrikit till varandra. Det ena ville ha det andra till sig. Till slut tog de upp stora ste- nar och kastade mot varandra. Det var ett "bergtroll" som kom fram till stugan och bad att det skulle få låna drickekaret, för di hade inte något att brygga dricka i. Trollet fick karet. Om några dagar så kom karet tillbaka. När di kom att se efter, så var karet fullt i dricka. Den drickan försmåddes, för det var inte någon som vågade dricka den. Det har inte varit några bergtroll där på länge. Det har blivit så mycket Gud och predikat så di har inte kunnat stanna. Trollen var rädda för elden, ljuset och kyrk- klockorna. Om di kasta eld efter dem, så sprang di. Det trodde farmor på.