Transkriberad uppteckning

Svensson, en gammal gubbe, hade så mycket att ta- la om. Han hade sett "skogsråa" flera gånger. Hon var som ett fruntimmer. Om hon vände ryggen till, så fick en se vad det var en var ute för. Hon hade rompa som en häst, och så var hon ihålig i ryggen. En gång hade han sett henne. Hon sprang efter en gärdesgård. Hon sprang så håret stod rätt ut från ryggen. En annan gång så hade Svensson legat vid milan och då var det en natt som di inte fick fred på något vis. Det tog eld i milan rätt som det var. Då tog S. yxan och gick runt milan med. Han drog yxan på backen efter sig. När han hade gått runt milan på det viset, så gapskratta- de det alldeles intill honom och det var som att / hela skogen hade brakat ned. Men det var inte farligt att milan slog eld mer den natten. Ibland om kvällarna, när han låg vid milan, så ropa det namnet på honom. Det påstod han att det var "skogsråa." - En annan gång var han i lag med skyt- tar och skulle jaga. Han kom till ett ställe vid en bergknall. Där satte han sig. Då kom det en fjärhane och satte sig alldeles inpå nära på honom. Han sköt. Men fjärhan bara skaka på sig. Sen kom det svart med fjärhanar, så vart han såg var det fullt med fågel. Det var aldrig lönt att skjuta den gången. - Han vrängde mössan, och då försvann alltihop. Det var som att blåsa bort. "Fjällgôbben" tala han om. Det skulle vara ett vä- sen i skogen och i bergen.