KORPSKRIFTEN

...
Meny

tomtar.

Berättare: Axel Kylander (f. 1876)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

När Anders Svensson kom mellan Holmedal och Selen en kväll, så mötte han en tomte, som bara hade ett öga. En annan gång kom han till Djupedalen. Då fick han se en mängd unga vita flickor och små gub- bar med röda mössor. Di sprang i ring. Så var det en gång han fick se tre "nisse- gôbbar" som drog ut en ko ur fjuset. Di drog hen- ne rätt genom väggen. Di drog kon med sig un- der "tomtestocken" /den understa stocken av väg- gen/. Detta var på våren, så kreaturen fick för litet med mat. När en var vårdslös med kreaturen och inte gav dem mat som de skul- le ha eller att en var elak mot dem, så blev tomten ond och hade elakt för sig. / Gubben Svensson tala om att han hade fått en- örfil av tomten en gång. Det var när han skul- le sko hästen. Han fick inte hästen att stå still, och då tog han och klådde upp honom. Men sen, när han skulle till att ta upp benet på hästen, så fick han en örfil, så han dansa runt, och sen var det inte lönt för honom att sticka sig in i stallet mer den dagen. Min mor tala om, att när hon tjäna på ett ställe här i Töksmark, så fick hon reda på att det var "nissar" där. Det var en häst som hade "nis- sefläter" i svansen och i manen. De var så fi- na. Och det var omöjligt att få upp dem. Det var "tomtenissar" som gjorde dem. Den hästen var alltid så tjock och fet. På samma vis var det med korna där. De var alltid tjocka och feta, vilket det fanns något att ge dem eller inte. På det stället gick det inte an att föra väsen om kvällen. För det blev oroligt om natten. Mor hade också hört att det var på ett ställe / som det bodde "tôss" under stallet. Di ville gärna bo under fjus och stall. di hade sett att det var en liten grå gubbe som kröp under stallet. Men en kväll så kom han in i stugan och vil- le tala vid hôspen. Då tala han om att han ville bjuda husbonden med sig. Det kunde vara roligt att se hur han bodde. De kom in i ett fint rum. Det var både bord och bänkar och fint på alla visen. Husbonden blev bedd att han skulle sätta sig ned vid det stora bordet. Me- dan de satt där och pratade, så började det att skvâla och rinna på bordet. Det kom från ta- ket. "Men vad är detta," sade husbonden. "Jo," svarade "tôssen": "Nu ser du här hur jag får ha det. För var gång som din häst stallar, så får jag det på detta viset." Det tyckte hus- bonden var illa och kom över ens med tôssen att han skulle flytta stallet. Tôssen blev nöjd och efter den dagen så fick djuren kött på be- nen. Det blev foder i ladan, och ingenting tröt. / Morfar var i skogen och kolade. Då skrek "tôssen" namnet på honom, när det blev fel på milan om natten. Hans far hade varit ute för "tom- tenissar", så han miste ena ögat. Han fick se en liten "tôss" som höll på och skulle ige- nom ett grindhål. Det ville inte gå. "Va går det för dig, du lille enögen", sa gubben. I detsamma så svartnade det för det ena ögat. Han såg in- te Guds dag mer med det; "tôssen" försvann. Det blev en varnad för av de gamla, att om en skulle få se något sådant, så skulle en inte härma efter det. En skulle låtsas som att en in- te såg det. Då gick det bra med en. Om en ### eller röjde sig på något vis, så kunde en få men av det. Vi fick inte tala om sådant förrän tre dygn hade gått. För att en inte skulle bli sjuk. Ortens benämningar på tomten /tôss, tomtenissar, tomtar, nissar/.

Socken Töcksmarks
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: tomtar.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR