Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe som en häst var så svett var mor- gon, så skummen datt av honom. Det gick ett tal om att det var en som gick och sa´ ifrån, att så fort de förstår att mara var på hästen, skulle de täppa igen nyckelhålet. Det gjorde de. Då fick de se ett fruntimmer som var långt bort ifrån - hon fick uppenbara sej. Hon lär ha stannat på stället. (Vet ej om något äktenskap med maran) Varulv, manulv okänt begrepp. Min far trodde, att han hade mara intill sej ibland. Han hade tag i armen på henne, en stor, tjock arm, sa´ han. Vi hade en vaktepåg i mitt hem, som gav sej för att han hade ont av mara. Jag och han låg i var sitt spalt på vinden. Han somnade. Jag gick och hävde mej rätt över honom. Han gav sej och vred sej, men han vaknade inte. / På morron talte han om, att han hade haft mara på sej i- gen - Det var många som trodde, att mara krammade dem.