Transkriberad uppteckning

Halm fördes in i stugan. Om man inte precis bredde ut den på golvet så tog man i alla fall in ett halmkärv att ha i beredskap ifall att det kom någon främmande in om julnatten. Det kunde hän- da att någon fattig kom och han fick inte köras ut om julnatten. Han skulle härbärgeras och ha av den mat som stod på julbordet. Vi hade julgran i min barndom. Far tog in en buske som var halvannan aln lång och satte ett kors till fot. Sen kläddes granen med pap- perskarameller, kringlor, ljus /hemstöpta/, papper, stjärna och bockar bakade av den fi- naste degen. Andra bockar hade man inte än de som bakades av deg. Grov- och fin rågkaka bakades, skorpor, kringlor, / limpa, pepparkakor. Var och en i huset fick sin särskilda "julhög". Det var en styck av varje slags bröd. Kreaturen fick bättre mat om julnatten. Det fick en se till att de fick av det bästa höet el. en havrenek var sig. De skulle känna att det var julkvällen. På middagen sattes "julneken" upp på en stör. Lade ihop två vanliga kärvar och band ihop till en "julnek". Den sattes upp åt fåglarna. Fick inte de någon traktering till jul så fick en inte något i ladan. Så var meningen. Vi hade ett tregrenat ljus på julbordet. Det brann en stund om julkvällen och på jul- morgonen. "Julbrasan" bestod av torr björkved. Den fick inte läggas hur som helst. Den restes. Sen fick inte någon gå och kara i henne, för askan skulle ligga som den föll. Men på morgonen så gick en till spisen och titt i askan. En syna / så väl, för en ville veta om det skulle bli någon förändring i huset under kommande år. Fanns det fjät och dessa peka utåt dörren så skulle någon dö på gården, men peka de inåt så skulle det gå bra. En kunde inte vara säker på vilka "elakhe- ter" som kunde komma in till en om julnat- ten. Vargarna var också farliga. Men en be- fallde sig i Guds hand, och då gick det bra med en.