Transkriberad uppteckning

Hästslaktaren kallades för "puke". Om en skul- le hjälpa till att flå en häst så fick en glåp- ord och kunde få heta "lellpuken". Och skul- le vara "klecknamn". Jag vet inte stort mer om än det jag hörde di tala om, för i mitt minne så var det inte så farligt att skjuta och flå en häst. Men namnet " pu- ke" kunde allt den få som hölls med häst- slakt någon gång. Förr i världen så var det en "puke" som skulle ta liv av hästar och hundar. Endera tog man hästen och for till "puken" med eller också skickade en bud på honom att han skulle slakta hästen. Han kunde med trolldom, så han kunde få hästen som han ville. Det var ingen bedövning på / den tiden utan han tog en kniv och stack in i strupen på hästen. Sen fick han trava som han ville tills han blev liggande. Ingen bestämd plats för hästslakt. Hästen leddes till skogen till en plats där det nu hölls att gräva en grav för hästkroppen grävdes ned. Huden flåddes av och togs tillvara. Men allt det andra grävdes ned. Hästslaktaren hånades. Hästkött fick han ta så mycket han ville och det var väl inte mer än han som åt det.