Transkriberad uppteckning

När Djävulen visade sig, så kunde han göra sig till en svart hund. Han hade en sopkvast i munnen. Han ville vara med där det var synd och skam. Om det var nå- gon som hade gjort något ont så kom allt "horn Per" och visade sig. I Långban fanns det en stygg kärring i min barndom. Di sade hon kunde trol- la. Och när hon skulle dö, så fick de se skugga av en stor karl på väggen över hen- ne. De som var med och såg det blev så rädda att de slog upp dörren och sprang ut. Se'n, när de kom tillbaka så var allt kä- ringen död. En var allt så rädd för "den on- de". En var skrämd för att han kunde kom- ma och ta en. Men det var inte underligt / om han kom och visade sig så mycket bränn- vin och elände det var i stugorna den tiden. Om dagen var en inte rädd för honom, men när det var mörkt så var en rädd att en skul- le få följe med honom. Ibland så kunde han visa sig som "den onde" riktigt. Då hade han både horn och klövar. Han kunde vara i alla sorters skepnader. Den en- da som kunde rå på honom riktigt, så var det prästen. Han kunde läsa bort "den onde" om han blev för besvärlig.