Transkriberad uppteckning

Julanek spikade de upp på en käpp på åsen på lagårn. Inte på gödselstaden. Bara en. De satte upp den på eftermid- dagen. Karlarna högg ved på julmiddagen - det skulle vara god ved till "julellen". Julhalm bar husfadern eller en stor pojke in. Ingen cere- moni. Den fick ligga på golvet ett par timmar ibland, se´n bredde de äldre ut den över hela golvet i stugan. En del la´ sej i halmen med en kärve under huvudet och ett täcke över sej och sov hela julnatten. Halmen byttes om nyårsafta. Till Kyndelsmäss - Lella jul - hade många halmen inne. Den använ- des sedan till strö eller kastades på gödselstaden. De vred ihop en trebening de kallade julabocken; den tog de med fötterna över huv´et. / Julgran har de haft i hela min tid, men det var inte på alla ställen, de hade i min barndom. De var ibland små, stod på ett bord eller stol. Julaträ av trä med 6, 7 eller 8 armar att sätta ljus i hade de på några ställen i min ungdom. De var virade med kulört papper. Julakrona av halmpipor, som inte var krökta, hade de allmänt. Sådana kronor kunde se ut på många vis. Ett ljus skulle brinna hela natten. Man fick inte somna ifrån det, för då kom något och tog ljuset och tände eld i bägge ändar, och det låg på tvärs över staken. Julnatten var det ingen ungdom som gick till bädden, utan de sov i halmen allihop. Det var la för att Frälsaren låg på halm och strå. På Rossared gods är det inte mer än 60 år se´n de slutade med julhalm. Men när jag var i Vallda, då jag var 16, 17 år, fanns det inte julhalm där på något ställe. De får inte ta ljuset från bordet och lysa under bordet - det skall bli förargelse. Sätter man en sko på bordet, blir de också förargelse. / Var och en fick sin julakaka och sin julahög. De skulle lig- ga på bordet och en ystekarsost skulle stå där - den fick vi inte röra - den kallade vi avguden. Men det stod en annan ost, som vi fick äta på. De tog inte bort maten julafton om kväll - men det var inte för de döde den stod.