Transkriberad uppteckning

Jag hörde ofta Limmanäspojken ropa,och det var så svårt att höra honom. Jag var 12 eller 13 år, när den pojken drunk- nade i Lygnern; han hade satt sej på ett berg och metat och så hade han ramlat i. Ofta när vi var ihop om kvällarna och roade oss, fick vi höra hur Limmanäspojken ropade "ojia", precis som han hade ropat, när han ramlade i sjön. Då kom vi isär i hast, för vi tyckte det var så svårt; vi kände ju honom alla; han var litet yngre än jag. Nu har jag inte hört honom på många år. De säger, att de skall höra en sådan till den tiden, då han skulle ha dött.