Transkriberad uppteckning

Det var en karl som hade frusit ihjäl i snödrivorna på Dybjärsvägen, han var gårdbo till där min mor var född. Han hade gett sej (jämrat sig) , och emot att det skulle bli oväder, kunde de höra gastropet efter honom. Gasten kunde åka med folk. Då skulle den som körde gå fram och titta mellan huvudet och betslet. När han gjort det tempot, gick ´et över. Då var hästen så svett.