KORPSKRIFTEN

...
Meny

Julafton

Berättare: Johan Ånman (f. 1865)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag mins en gammal gubbe som var uppe så tidigt om julaftons morgon. Han var på lo- gen och sopade och mätte i säd. Eljest vet jag att di bruka och vara uppe och hugga jul- ved. "Julhalmen" togs försiktigt, så att inte några halmstrå blev liggande på marken. Halmen breddes ut jämnt över golvet. Barnen låg och trillade sig i den. När den togs av golvet, så bars den till kreaturen. "Spekeneka" gjordes iordning på logen om mor- gonen. Den bands med två band och klipptes jämn och fin i roten. Hon träddes på en stör och sattes vid uthusen. Brödsmulor av jul- brödet ströddes i neken, för att fåglarna skulle / få riktig fägnad till julen. Se'n var det inte någon som tog bort henne förrän fram på vå- ren, när backen blev bar. Julgran hade vi allt i min barndom. Men det fanns just ingenting att köpa till henne då, utan kvinnfolken gjorde det de kunde av papper och hängde på kvistarna. Det var korgar med nötter i, stjärnor och pappers- remsor av flera färger som hängdes uppifrån toppen och ned. Ljusen var hemstöpta - av vax och talg. Julbröd var flera sorter. Det bakades grov och fin rågkaka samt stompar. Till stomparna an- vändes vörter. Så var det en julkaka som var taggig i kanterna. Ett bröd av varje slag la- des i hög på bordet och julosten på top- pen. Det var "julhögen". Om julkvällen fick kreaturen ett extra mål med fint hö. Jag mins att farmor min pra- ta vid kreaturen, när hon gav dem detta / mål. Hon sade så här: "Ät väl och lev väl, i kväll är det julekväl. Lägg inte hôlle på rompa utan på ryggen". Det tala di gamle om, att de hade ett ljus tänt hela julnatten. Det fick inte släckas på annat vis än att en skulle springa med det, så att det slocknade. "Julvarmen" skulle en ha särskild ved till. Det skulle vara torr björkved. Den restes i spisen. För det var öppen spis den tiden. En fick inte titta under julbordet förrän på julmorgonen. Fick inte duka av julbordet om julkvällen. Det skulle stå åt tomten. Di gamla, som jag mins, hade det för sig att kreaturen kunde tala om julnatten. Men det skulle bara vara en liten stund mitt på högsta natten. Då tala de om husbonden.

Socken Eda
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Julafton

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR