Transkriberad uppteckning

Det var en jätte som bodde i Hongsåsen. Han hette Hobergsgubben. Han hade full berget i silver. Han hade en bonde till gran- ne där - Ola i Ragnerud. Hans drängar var så fulla i trolldom och konster. Men nu var det så att Ola och Hobergsgubben var goda vänner. Och drängarna ställde med så att att Ho- bergsgubben kom med på kalasen i Ragne- rud. Hustrun i Ragnerud fick en unge vart år, för var unge skulle Hobergsgubben va- ra med på dopölet och vara fadder. Då gav han en säck med tre skovlar silver i faddergåva. Så var det en gång som han blev bjuden på dopöl. När drängarna var och bjöd honom, så tala de om att trum- slagarn / var bjuden. Då ursäkta han sig och sa att han inte kunde komma, för han var inte god vän med trumslagaren sedan han kasta- de den ene trumpinnen på benet, så att han blev halt. Men han skickade en säck med tre skovlar silver i faddergåva. Ing- en blev rikare än Ola i Ragnerud. Så blev det kyrka här. Jätten fick höra kyrk- klockorna. Då ville han inte stanna längre. Han flytta till Norrland. Dit kom det värm- länningar och hälsa på honom. Då ville han känna om värmlandsblodet var lika varmt än och ville hälsa på dem. Då ha- de de glödgat ett järnspett, som de räck- te honom. Medan han boddee på Hongsåsen så hände det att di hade bryggt ett stort kar med dricka på Ragnerud. Drängarna var och bjöd jätten att han skulle komma och smaka på drickan. Men då hade de hittat på / och gått till ladugården och huggit huvudet av den största oxen. Det huvudet hade de lagt i drickekaret. Jätten var alltid så glup så han lämnade aldrig något kvar av någon sort. Å nu trodde drängarna att han skul- le sätta oxhuvudet i halsen på sig. "Fick du något i drickan?" frågade Ola. "Jo," sva- rade jätten, "det låg en liten humla på bot- ten, men den sväljde jag hel."