Transkriberad uppteckning

”Mara” kom ur luften. Hon kunde komma med en in genom dörren om kvällen. Men det var inte alla hon red. Jag har aldrig haft ont av henne. Men det var di som aldrig kunde lägga sig på rygg. Så snart di la sig på rygg, så var hon på dem. En skulle inte nämna namnet på henne om kvällen. Så skulle en ställa skor- ne avigt. I stallet hade di ”marbôske,” för då skul- le hon inte vara så farlig mot hästarna. När hon red dem, så blev di alldeles vita av svett.