En skeppare låg i Dalbergså med en galeas. Så hörde han genom rökröret någon ropa och fråga, om han fick komma ner i kajutan. Och skepparen lovade. Det var en karl med fårhuvud. Han ville ha skepparen med sig till Dalaborg och ta reda på en skatt där. Den besökande var dock så anskrämligt ful, att skepparen på inga villkor ville bli med. Karlen var envis, men skepparen likaså, och slutligen måste främ- lingen ge sig av genom rökröret och suckade då så tungt. Galeasen skakade, då han trängde sig ut. Och askan rök i spisen efter honom.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
