Transkriberad uppteckning

"Det var en lördags afton jag gick åt lunden grön, där mötte jag en flicka så fager och så skön. Hon lovade mig sitt hjärta, hon lovade mig sin hand, vi knöto, vi knöto, förtroeliga band. Hör du, min lilla förtjusande ros - - - - -" De lekande voro i ring, o någon var inne i ringen, denne tog så någon från ringen, som sedan skulle vara inne i densamma. / "En jägare gick ut till att jaga " " " " " " " " " " " " " " uti en äng så grön. Då mötte han på vägen en flicka, en flicka som var skön. - - - - - - De lekande delade opp sig i par som gingo runt, alltid framåt, o så släppte kavaljererna undan för undan sin dam o togo i stället ej efterföljande dam utan den därnäst. _____ En lek var att ha en nyckel på ett snöre o så stå i ring, o så låta nyckeln passera så fort genom händerna att den ej syntes för den av de lekande, som var inne i ringen o skulle ta reda på var den var. Och / så sjöng man: "Du arma sinn va du ä blind, som ej kan se, var nyckeln finns. Han går, han står, han är ej här, ty han har redan varit här." Den, hos vilken den till slut blev funnen, skulle så stå inne i ringen o leta på den sedan.