KORPSKRIFTEN

...
Meny

Bjäran

Berättare: Emma Eriksson (f. 1867)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Di som bruka vara ute och jaga påstod att det skulle finnas "pukharar" i skogen. Di kun- de inte skjuta di hararna. Mor min hade i föl- je med en gumma upp till Lönnskog en gång. Mor skulle vända sig om och se, och då fick hon se en hare som hoppade av vägen och åt skogen. "Jaså, du har sådant med dig", sa mor åt gum- man, "då vill jag inte ha följe med dig längre". Så gick mor in i en stuga efter vägen, för att hon skulle komma från gumman. Mor påstod att det var en "pukhare" som gumman hade med sig för att hon skulle ta mjölk. På Finn- skogen hade de så mycken dålighet för sig. Och det var därifrån som di släppte ut så- dana harar. Det var inte annat än en tvaga. / Men di kunde göra den som en hare och trolla liv i den. Haren drog med sig mjölk. Han gick in i ladugårdarna och sög i sig mjölken och bar den till kärringen som hade makt med ho- nom. Det var inte mer än en som hade makt med honom å det var den som hade gjort ho- nom och åkallat den onde till hjälp.

Socken Långseruds
Landskap Värmland
Härad Gillbergs hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Bjäran

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR