Transkriberad uppteckning

Jag skulle gå till en bekant och hämta julahalm och svinhu- vud, som jag köpt. Det var dagarna före jul. På vägen hälsade jag in på en karl, som stod i fönstret, men karlen hälsade inte tillbaka. Jag kom till en bäck, som inte var bredare än en aln. Jag skuttade över men blev i bäcken. Jag hade bara hoppat två decimeter. Dan därpå träffade jag mannen, som stått i fönstret. "Vem hade du i följe, när du gick till Johannes i går," sa han. "Ingen," sa jag. "Det gick en svart gubbe vid din sida." – "Det var märkvärdigt. Då var det han, som ryckte mig i rocken, så att jag inte kom över." Själv hade jag ej sett något, men den andre och han var en sådan, som inte ljög. I Danmark såg jag ett svart odjur en gång. Det sprang så fort som blixten. Jag kunde i alla fall följa det bra långt på en ås. Jag hade varit i byn och roat mig. Det var vid midnattstid och jag gick vägen fram. Jag mötte en skjuts med ett par hästar för. Det / gick en man vid var sida om släden. Den hade bjällror. Jag stanna- de och de hälste och hålte. "Var är vi. Vi vet inte, om vi är på vä- gen eller inte," sa de. "Ni är på vägen så visst som jag är det. Det är bara fem famnar till närmsta gård. "Men just då visste jag inte, om jag var på vägen eller inte. Jag blev bekymrad och strök med fötterna utmed marken. Det var något galet. Det fanns en torvmosse intill, det visste jag, och jag var rädd att stupa. Pla- dask låg jag i marken. Jag kände mig skakig i hela kroppen. Men sen såg jag både väg och allt. När jag titta åt sidan, såg jag ett djur springa. Jag var lite rädd att gå förbi.