Transkriberad uppteckning

Jättar var ena starka folk. En jätte slängde en stor sten till Fastarp. De brukte eller ta ett hoseband och kasta stenen lång väg emot den vita bjällkon, som de kallte kyrkan. - En jättedäga fick se en, som gick och körde med oxar. Hon tog både oxarna och karlen och bar hem dem och visa sin far. "Se, far, hurna underliga kryp jag har hittat." Men jätte- gubben sa: "De krypen får du inte röra. Bär dem tillbaka igen, där du har tagit dem, för det folket vill vi stå väl med." - Jättarna var för- skräckeligt rädda, då solen skinte, för då dog de, och de var rädda för Tor, då åskan gick. De tålte inte "koa med bjällan, som går där nere."