En påg, som valla kreatur, var kommen upp på berget, där bergagubben bodde. Han blev oroader och kom ut och tog en sten och krama sönder och sa, att han skulle göra likadant med pågen. Men pågen hade en bit ost och krama den, så vattnet kom ut, för hans mor hade just nyst, och så sa han, att han skulle kläm- ma bergagubben, så vattnet kom ur honom. Då blev berga- gubben rätt, och han gav pågen så möt dyrbarheter han orka bära.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
