KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Mölltorps, Västergötland 1937

Slåtter, skörd och tröskning

Berättare: Lantbr. Klas Johansson, Hulängen, Mölltorp
Upptecknare: Maja Ericsson

Transkriberad uppteckning

En kutting brännvin skulle läggas ner i första sädesvarvet i ladan, den kallades "ställknapp." Det var för att de, som tröskade, skulle arbeta flitigt, då fick de detta, när de var färdiga. Om man stal äpplen på ett träd, så skulle trädet vantrivas sedan. Av gammalt ville de gärna ha trösk- ningen avslutad till jul.

Socken Mölltorps
Landskap Västergötland
Härad Vadsbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Slåtter, skörd och tröskning

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Mölltorps, Västergötland

Julafton

Det skulle bakas bröd till jul förr, så att det räckte till kyndelsmäss, annars blev det ett fattigt år för dem. Mamma skulle ha en 4 à 5 stänger bröd i taket. "Surbrö" bakades också till jul, po- tatis skrapades, koktes o stöttes o togs med till bröd. Och de, som bryggde, bakade vört- bröd också. Varje barn i huset skulle ha sin "julahöj", den bestod av ett bröd av var sort, som bakades. Den högen skulle ligga orörd till juldagen, man fick bara titta på den. En del hade för sig, att julma- ten skulle stå kvar på julbordet under / julnatten, men så hade aldrig mamma. Förr bar de också in en stor "vela'" till jul, de reste oppe ved efter väg- gen ett långt stycke. Detta skulle göras på julaftons f.m., o sen skulle allt stök vara färdigt, då skulle de doppa i grytan. Det bästa de hade i matväg ställdes fram på julbordet. Och ljus hade de ju, grenljus en del, ett år hade jag ett tregrenaljus. Och när vi gick till kyrkan på julmorron, hade vi bloss, far gick före o slängde med den staken, så det lyste så. Efter julottan skulle man kappspringa hem, den som kom efter andra hem, blev försenad hela året och ingenting skulle växa för dem, sa de. Så de "klådde" o sprang, de / unga sprang om de gamla. Juldagen på morron gick mamma ut o gav djuren "otte- for", det fick de aldrig annars. De fick hö och bröd, som legat på julabordet. och på julafton fick de också mera hö än vanligt. Tröskningen skulle vara avslutad i så god tid före jul, att de kom till kvarnen o fick malet till det "möna" brödet till jul. Man skulle också väva o sy nya kläder till jul, så att man fick nya kläder i julottan. Man hade bara blångarn o ull då att väva o spinna av.

1937 Läs sägen →
Mölltorps, Västergötland

Annandag jul

På annandag jul kom alla "sjungar- na", de var klädda med vita pappers- mössor på huvudet o stjärnor fästa på dessa. Och så hade de bälten o svärd. De stannade utanför fönstret o sjöng: "Guds son är född i Betlehem", hela visan. De var en 10 à 12 stycken, det var bara manliga, som gick då. När de kom in, fick de en sup o en bit av svinhuvudet. Det var en, som föreställde Herodes, o så var det hans slavar, sen tre vise män från Österland o så Judas, han gick o skramla med sin pung. Och så var det en kung till. / Herodes ville, att den andre kungen skulle falla på knä för honom. Men denne ville, att hans slav skulle falla på knä. "Själv skall du falla," sa' Herodes. Men den andre kungen smussla fram slaven i alla fall, o då blev de glada, för att Herodes blev narrad. De sjöng också: "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru, vi hälsa Eder alla en fröjdefull jul!"

1937 Läs sägen →
Mölltorps, Västergötland

Annandag jul

Natten mellan juldagen och annan- dagen gick de omkring och sjöng o då skulle de ha mat och kaffe på ställena. Det kunde vara stora massor av pojkar och töser ibland. De sjöng "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Så hade de en stjärna med, som de vevade på. Allra först, när de kom, så sjöng de om Staffan, de började sjunga utanför fönstret. Och när de kom in, så hälsa de: "Goder morgon, goder morgon, både herre och fru." Ibland var de utklädda också, men det var mest en dag senare / under julen, som de kom o var utklädda. Då tog de bland annat dynor på ryggen för att verka puckelryg- giga. Men de, som sjöng, var snyggt klädda. När de sjungit och ätit, kunde de börja dansa och leka på ställena.

1937 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR