Transkriberad uppteckning

Det brukade vi ha roligt med, när vi var barn, att när vi var vid sjön så skulle vi kasta sten ut i sjön så att inte Näcken skulle ta en. Näcken var som en gammal gubbe. Han kun- de inte visa mer än huvud å armar. Ben hade han inte några, för det var som en snart (stjärt). Han spela på en harpa. ”Sjöråa” var i sjön. Hon likna ett fruntimmer. Di hade sett henne på Sävern. Hon hade en halv båt. Den var krit vit, så att det glittra i honom.