Transkriberad uppteckning

1. De "sådde lin". De gick i en lång rad. "min mor sådde linne", sjöng de. Så låtsades att de strödde linfrö. "Hu röckte den" - . " Så reva´ hu kneben å´n ". - "Så budde hu´n " - Så bröt hu å häckla´n " - Till slut ropade de: "Min mor hon slet linnet" - "då flög de på var- andra och flängde och riste varandra så de föll ikull på golvet. Det var en förfärligt gammal lek, men den förekom sällan. ("De tona" sej - de bar sej åt) 2.Gustafs skål den bästa är, den bästa skål här finns i Märk. - Det var fyra som skul- le hålla händerna och springa igenom, och någon skulle vara kvick till att stjäla, och då skulle den ene maken gå bort. 3. Min fru Fränne skicka´ dej en penne (penning). du får köpa vad du vill, / men inte vitt och inte svart å inte nej å inte ja, för då vill inte min fru Fränne ha". 4. Så var det en lek med ett rep med en stor knut på. De satt i en ring och så kickade rebet runt, alla höll om det med båda händerna, och en gick i ringen och tittade efter var knuten var. Den han fann knuten hos, fick ge pant. En del försökte hålla emot så att inte knuten kom till dem. Så sjöng de: Alla I som i halmen sitter, akten eder nätt och grannt, så att I knuten från er flötter, annars får I giva pant". När de löste panterna, fick de skära timmerträ (stryka pannan mot en dörr), stå på huvet (ett spikhuvud), gå ochkyssa någon o.s.v. En höll panten över ett ljus och sa: "Ja´ sveer å ja bränner, dem som denna panten känner-".