Transkriberad uppteckning

I Grisagårn i Torpa var det en bonde som förgav sej och dog. De hittade honom död under en hasselbuske ute i en mark. Mot oväder ropade han så förfärligt och jämrade sig. Barnen ville aldrig gå ut efter mörkningen och ingen vville plocka nötter på den hasselbusken. Det var en hustru som var till dopet med ett barn. Hon frågade kyr- koherden, hur länge de skulle behöva höra på detta. "Tills kroppen är förmultnad", svarade kyrkoherden. I Attorp var ett barn som skrek mort oväder. Det var en tös som hade varit i Danmark och tjänat och fått ett barn där. Hon kom tillbaka hit och hade barnet med sej. Men så kom hon att tänka på att hennes far hade sagt, att kommer hon hem med ett o- äkta barn, så blir hon olycklig för honom. Då kövde hon barnet, satte det på huvet i en vasspöl och sedan grävde hon ner det i / en grop, men där blev det uppsparkat av något kreatur, och ett fruntimmer fann det. (De kallade tösas far för Bläckarn). I min barndom var det många som hörde barnet skrika mor oväder. I min barndom hörde de det skratta mot oväder nerår Lillabacka till. Det var en pojk som vaktade får, och han satt och åt på en smörgås. Då kom det två mjölkerskor, och de tog till att hålla pojken, så han skrattade tills han dog. Det är det skrattet de hör mot ovä- der. Gasten var i Åttaberg i Kärra. Han kom farande därifrån om kvällarna. skäkte de efter honom, fick de stryk av honom. Det var en gubbe som var ute och gick. Han skäkte efter gasten, och sen sprang han strax in på en loge. Men gasten kom och slog till i dörren så vådligt. Hade han träffat gubben så hade han säkert sla- git ihjäl honom.