Transkriberad uppteckning

Jag gick vilse en gång när jag hade varit ute på landsvägen en söndagskväll, fast jag inte hade smakat en droppe sprit. Jag skulle gå hem på en stig som jag hade gått hundra gånger och hundra till. Det var bara ett litet stycke från vår hytta, men jag kände inte igen mej och gick fram och tillbaka på stigen i över två timmar. Det va la någon dålighet, som förvillade mej. J.A. har inte hört att varken skogsrå eller gast vållat vilsegång. (Skogsråtraditioner saknas här. Förr fanns här alls ingen skog.)