Transkriberad uppteckning

Min far har berättat följande: Han hade en svåger, som var fodermarsk på en större gård i Årstad. Ofta såg han ute i stallet en äldre, gråklädd man. Nästan var natt såg han honom, och det blev nästan ett sällskap, men han sade eller gjorde ingenting. Som han var "i syne", trodde han, att det var en f. d. ägare till gården, som "gick igen". Han kände sig aldrig rädd, det äro aldrig de som "se". En kväll hade han och en dräng varit ute på nöje och kommo sent hem. För att komma till drängstugan, måste de gå genom stallet. Komna innanför stalldörren såg berättaren den gråklädde stå i fodergången, där de skulle gå. Som drängen ej såg honom, gick han rakt i fam- nen på honom. Mannen såg då, huru den gråklädde rul- lade drängen mellan sina händer. De hunno knappt / in i drängstugan, förrän drängen blev alldeles dödssjuk och höll på att kräkas upp både "lever och lunga", för han hade blivit "gastkramad". En stund efter skulle berättaren stänga ett fönster. Av en händelse tittade han ut genom detta och såg bortåt stall- väggen. Då fick han se den gråklädde sticka ut huvudet genom ett annat fönster längre bort, och ge upp ett hån- skratt troligen i glädjen över att ha fått göra drängen ett hyss. Det händer sällan, att de, som äro "i syne" höra nå- got, och därför tyckte han, att skrattet låt riktigt kusligt.