Transkriberad uppteckning

En man, John Claeson, Falkenberg, var på hösten 1887 på väg hemåt vid 11 tiden på kvällen; då han kommit ett stycke utanför staden, såg han, att himlen hastigt färga- des röd. Då han vände sig om, varsnade han, att ett större hus hade fattat eld. Han sprang genast tillbaka, men då han kom in i staden, låg denna mörk som vanligt vid den tiden. Någon eldsvåda syntes ej. Ett år därefter vid samma tid utbröt eld i staden just på den plats mannen året förut sett elden. Den blev en av de våldsammaste, som härjat samhället och flera byggnader lades i aska. Samme man har berättat, att en gång, då han som dräng hade plats på Amager, hade han och en kamrat varit in- och kommo hem ne i Köpenhamn vid 12-tiden en sommarnatt. Då de gingo snett över gården för att komma till drängstugan, fick / han se en man ligga hopkrupen invid stalldörren. Han tyckte detta visserligen vara egendomligt men sade ingen- ting. Han gick in i drängstugan, men kunde ej frigöra sig från synen, varför han om en stund åter gick ut och bort till gårdspumpen och drack. Mannen låg där orörlig, som om han sov. Han gick då in och kröp ner i sin bädd. Klockan tre nästa morgon voro drängarna uppe för att köra in korn. Svinryktaren och hans dotter skulle ordna med säden på rännet. Rätt som det var, ropade flickan: "Far föll ned!" Då mannen kom till olycksplat- sen, fick han se svinryktaren ligga avsvimmad och svårt skadad. En gång hörde samme man, då han var sysselsatt i ladugården, att kyrkklockorna klämtade brand- larm. Viss om, att eldsvåda härjade i närheten, klättrade han upp på en hög stege men såg ingenting. Natten efter väck- tes gårdsfolket av brandklämtning. En större gård i när- heten hade fattat eld och brann ned.