Transkriberad uppteckning

"Mara" var nå ont som kom över en. Man sa, att det var en liten kärrig med smala ben och armar. Om en blev liggande på rygg, så passa hon på å sög sig fast över bröstet å strupen så att en inte orkade andas. Bara det var någon som tog tag i en så var hon borta. Hon skulle va- ra värst med sådana som hade mycket hår på kroppen. Hästen hade hon av maran. Det var farligt att hon kunde vara med från stallet om kvällen. Men om en tog varme ### sig, innan en gick å la- de sig, så var det inte farligt. - "Marbärlan" vet jag att di hängde upp i stället, för den skul- le sky för dem.