Transkriberad uppteckning

"Eldfis" kallades en brand som låg å kolade å inte ville brinna på allvar. "Nöeld" var sådan eld som "tok eld å säj sjôl." Uttryck för att det sjunger i skorstenen, när det brinner med starkt drag: "dôner". Jag mins inte annat än när de gjorde eld med stål å flinta. Det hade en med sig när en var ute. On- da väsen var rädda för eld å stål. - Om kvällen kunde man aska över glöden, för att de skulle hålla sig till morgonen. Det var så besvärligt att få eld. Bara det fanns någon gnista kvar på mor- gonen, så var en räddad. För då hade en fnös- ke intill den å blåste eld. Så nöra en på med torra stickor eller töre. - Om inte kvinnfol- ken kunde få eld fort, så hade de dåligt med kärlek. Å ville det inte brinna så troddes det / att någon hade trollat på elden eller veden. Till julbrasan användes torr björkved. Den lades upp i spisen i en "resel". Det var någon gammal som fick sitta vid spisen å hålla elden vid makt. Hade en en rotkäring eller rotgubbe i huset, så fick de sköta om att det brann. Ordet "tura" betyder här fästa om. Vara ute och "tura" = supa å fästa. Om det tog soteld kastade man salt i spisen. Kvinnomjölk var bra att släcka vådeld med. Rönn var bra att ha i närheten av husen, för den skyddade mot eld. Det enda som skulle kunna ha något med el- den att göra var tomten. För det hörde en, att de gamla talade om att tomten var på omen å vid spisen om nätterna. Veden "fiser", sade man å "dä fiser i aska". - Om en råkade att ta i något som en var rädd för att en skulle få sjukdom utav, så tog en å höll händerna / över elden. Det var inte farligt att något ont kunde ta en, så länge brasan sken på en. Om det brann i sotet på grytan skulle det bli oväder. Detsamma om sot föll ned. Om röken gick i backen blev det "lenväder". Talesätt och liknelser om elden. Dä svei som eld i mäj. - Ha eld i râva /om en person är orolig å inte kan sitta stilla/. Som eld å vatten. Som te å kare eld ur smör.