KORPSKRIFTEN

...
Meny

Spökeri.

Berättare: J. E. Anderson (f. 1866)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Somliga döda gick igen för att de inte hade fått ro när de dog. Så var det somliga som hade varit så elaka att de inte orkade ligga still i graven. De som tog liv av sig gick igen, å om de omkom hastigt. - Om en fick se en sådan, så skulle en visa honom tillbaka därifrån han kom, så blev en av med honom. - Det skulle finnas de, ef- ter vad folk trodde, som hade svårt för att ruttna i graven. Det var inte bra beställt med sådana. Det var styggt att ta något på kyrkogården. Jag mins det var två som hade slagit vad att de inte skulle vara rädda att gå till kyrkogår- den en natt å ta ett ben från de döda. Den ene blev blånupen på hela kroppen, så han / var tvungen att släppa benet. När den andre fått tag i benet, så skrek det från gravarna: "Dä ä mett ben". Han var tvungen att släppa det. Det var inte lovligt att dra något däri- från. De döda kom å hämnades. Men om de skul- le ha jord eller ben från kyrkogården, så skulle de låna det, då var det inte farligt. Men det gick inte an att behålla det längre än en ha- de bett att få låna det. Det fanns allt de som var så skeptiska så de gick å lånade för att de skulle ha å bota sig med.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Spökeri.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //