Transkriberad uppteckning

När en hade ut korna på våren så var det inga andra konster än att de skulle ha var sin brödbit som husmodern hade haft under armen. Det var för att de skulle bli hemkära å följa bjällkon. - När en köpte en ko eller häst, så var det bruk att djuret leddes in i stugan först. Det skulle ha något gott att äta där, innan det sattes på sin plats. Om en tog med en hödott eller av ströet därifrån en hämtade djuret å la- de i båset, så skulle det inte längta. Mjölken den första som en mjölkade, sedan kon ha- de kalvat, var det noga med. Den fick inte bä- ras ut bar. En stoppnål lades i det kärl som en mjölkade i. Det var för att inte mjölken skulle bli skämd. Kon fick dricka av den mjölken / för att hon inte skulle minska att mjölka. Strax efter det kon hade kalvat coh blivit ren, så lades ett par karlbyxor över ryggen på hen- ne för att hon snart skulle ta sig med kalv igen. - I juni började en att mjölka middag. Men en mjölkade inte fler än dem som hade kal- vat på våren. - Jag mins inte att mor ha- de något mer för sig än att hon lade en kniv i drickan som kon fick efter kalvningen. Den tog hon å satte i taket, för att han skulle vara till skydd för kon. Det var en gammal utsli- ten kniv. - Svarta å grå kor var bra. När fåret var klippt, så togs en tapp av den sista ullen å lades i en brödbit, så fick få- ret äta upp det. Det var för att det inte skul- le längta efter den ull en hade klippt av och för att ullen skulle växa bra igen. De som hade bi brukade att vakta på dem vid den tiden de skulle till att svärma. Det talade visen om ett par kvällar förut, innan / hon skulle ge sig iväg. Om en gick å lade örat intill kupan då, så fick en höra att hon skrek "ut, ut". När de började svärma, så var en färdig med en hink vatten å en soplim. Så kasta- de en vatten på dem. Då flög de inte högt el. långt. Bina trivdes inte om folk blev ovän- ner om dem. Då dog de eller blev borta. Bäst tur var det, om två stycken ägde om kupan å kunde vara sams om den.