KORPSKRIFTEN

...
Meny

husdjuren.

Berättare: Otto Larsson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Om påskafton smetades tjärkors på ladugårds- och stalldörren. Jag mins särskilt en käring här som höll på med detta in i det längsta. Det var till mot för påskkäringar å annat ont. Om en köpte en ko, så ledde en in henne i stu- gan, när en kom hem med henne. Hon leddes in genom den ena dörren å ut genom den andra. Så fick hon traktering i en gryta eller pan- na. Det var bröd och all slags mat. Jag mins att bror min gjorde så. - Detsamma med en nyköpt häst. Den käringen som höll på med tjärkorsen hade en orm i tröskeln på ladugården. Den hade hon för att korna skulle må väl, å inte ha något far- ligt med sig in i ladugården. / När en ko hade kalvat så skulle hon ha mjöl- dricka å en tjärad sill. Det brukade mor ge. Ingen främmande fick gå in i ladugårdarna. Folk var rädda för att kreaturen skulle bli "skämda" å "mostôlne". Det var farligt för onda ögon. När kreaturen släpptes ut första gången om våren, så ställde käringen sig så högt i dörröppningen att kreaturen strök med ryggarna mellan hen- nes ben. Fåren skulle hoppa över en kniv eller lie. Om inte bina trivdes så hade det kommit mal i kupan. Snyltbin rotade ut de riktiga bina. Om myror och getingar lade sig åt sam- hället, så dog bina. En fick inte bina att stan- na i en kupa som det hade varit mal i. De skydde ut igen. Ovänskap om bin gjorde att de dog ut. Så kunde de svälta ihjäl på våren för att de hade för liten mat. Det var ingen som matade bina då. När bina svärmade så fick en passa på å ha / iordning vatten, så att en fick spruta över dem. Då begagnades kvastar å sprutor. När de hade satt sig, så skulle en skugga dem. Se'n tog man upp en tun kupa å började att kara in dem. Om det var en vek kvist de satt på, så skar man av den å hade hela klungan i kupan på en gång. Eljest så matades de in med en sked. Bara en fick en "vieln" så gick de andra in själv. Fåren tog man in i stugan å klippte dem. Man band ihop bakbenen på dem se'n låg de snällt. När de var klippta fick de en brödbit. En utlock lämna- des kvar under buken. Den skulle de ha, så att de inte skull frysa ihjäl.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: husdjuren.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //