Transkriberad uppteckning

Det var en gubbe som kallades för "Fredrik Fin- ne". Han kunde skämma bössan, å han kunde bota för skämning också. När han botade för skäm- ning, så tog han bössan med sig till en bäck som rann norrut. Då skulle bössan ligga i den bäcken i tre dygn. Se'n smörjde han henne å sköt med henne. Denne gubben gjorde också så att han skulle bli likare att skjuta. Han hade toge en "ablät" med sig från nattvardsbordet. Den hade han satt upp på ett ställe å skjutit på den. Se'n fick han tur till att skjuta jämt vad han ville. Om det kom någon främmande å ställde sig att titta när en laddade, så fick en skottet skämt. Det var inte bra att skjuta skator eller kattor / med bössan. Turen gick ur henne då. Det var inte bra att skjuta onyttiga djur. De skulle en inte låtsas om. Pälsdjur som höll till i skogen gjorde ingenting att skjuta. - Om en tog några fjädrar med sig i fickan av en fågel som en hade skjutit, så fick en tur. Om en fick blod på bössan av det en hade skjutit, så blev det tur. - Om en hade li- tet silver i kulan, så slog hon inte fel. Om en fick reda på en kula som en dödat ett djur med å tog av den å stöpte in i andra kulor, så blev de säkra att döda.