Transkriberad uppteckning

Jag mins att "udjursöra" på hjärtat skars bort å kastades bort, för de var inte nyttiga att äta. Å om det var något styggt kött på något ställe, så kastades det bort. "Gallblåsan" kastades bort. Äldre benämningar på kons magar å tarmar: vama, blamagen, tjocktarmer å tönntarmer, ännebötta. Den som går med små slingor runt omkr kallas för "kônungshuva." "Ännetarmen el. änne- bötta." Det skulle vara sorgligt för kreatur att få se blod därför så ville en inte att andra kreatur skulle se på, när en slaktade eller se blod. En tog noga bort om en spilt blod på backen. Om inte blodet ville rinna, så var det skam / som låg å höll det. Innan en började med slakten så fick en "slakte- sup" å när en var färdig så skulle en också ha en sup. Man gick upp i otta på morgonen å slak- tade. Den som ställde med slaktet skulle ha god tid på sig. Jag vet ingen annan orsak. Det var inte bra om någon främmande kom när en höll på med släktet. Det kunde bli skämt. Julgrisen slaktades inte någon bestämd dag. Men det brukade bli i början av veckan. I lussevec- kan var det vanligt att folk slaktade svinen, som de skulle ha till mat till jul. Avskedsord kunde allt hända att fruntimren be- gagnade sig av. De kunde gå å tala vid djuret å klappa det, innan det slaktades. Den sista bloden togs inte tillvara. Blodet an- vändes till mat. Man rörde salt å mjöl i det. Blodet rördes till det kallnade, för att inte det skulle levra sig. En pinne kastades i det rum som blev tomt. / Då var det inte något ont som kunde ta hand om rummet. - Kniven slipades medan dagsljuset å stacks i en trasa, eller man lindade papper om den. Så tog en ett kol å gjorde ett kors på grisen, om en skulle gå ifrån honom något, när han var slak- tad. Det var för att han inte skulle bli skämd. Det var inte bra om en ko bölade, när en tog hen- ne å skulle slakta henne. Det var värre att få henne att dö.