Transkriberad uppteckning

"Tusbast" användes åt korna. Det karvades åt dem. De fick det, om de stod å trånade å inte var bra. "Bävergäll" var också botemedel. När en botade med "tusbast", så skulle en ta "tusbasten" å gå tre gånger kring en jordfast sten, så skulle en göra en rand med sand runt stenen. Så skulle det vara en öppning i ringen. En fick inte gå över den öppningen, utan en löt vända om där. Om hästen fick "reva", så gav en honom pep- parbrännvin eller starkt kaffe. Så skubbade en honom över ryggen med halm. Om kon blev av med "imten" (?) så skulle en pas- sa på å ta imten (?) från ett får å ha i henne. "Finnskôtte" kunde en just inte göra något / åt. En kunde inte veta vad det var fatt med djuret förrän en hade slaktat det. Då fick en som en boll i magen på det. Den var hård som sten. Det var alle slaga i den. Hår å vasst å elände. Ormbett gick att bota, om en hade kött av en le- katt. En karvade av köttet å gav djuret. "Rösjuken". Bot för den var att ta av urinet som djuret gjorde ifrån sig å ge det att dricka. Om en hade rödfärg så var det bra att blan- da i drickan.