Transkriberad uppteckning

Vi hade en ko som höll sig så mager - det var när far å mor detta - Hon var brunstig rätt som det var. Vi for till tjur med henne rätt som det var men hon tog sig inte med kalv. Så kom mor å sade en dag - "nu ä koa brunstig igen". "Då skall jag fara med henne", sade pigan. Far å mor tyckte inte att det var lönt att fara bort med henne mer. Men pigan var envis. Nu skall jag fara med koa, sade hon, å nu skall hon ta sig med kalv. Hon tog koa å reste. Efter den dagen blev tjuren alldel- les obrukbar, men koa blev med kalv. Den pigan kunde konster. - De fick inte tjuren att betäcka en ko mer. - Kon kalvade å fick en stor, grann kalv. / Mofars-Per i Ulvesta botade sjukdomar på djur. Om det rann ur näsan på kon, så borra- de han ett hål i vänstra hornet på kon el. också i ryggen å läste i det. Han tog blod från henne å hade i brännvin å läste över det å gav kon. - Men han hade mest för sig att "åre" krea- turen för sjukdom. Han tog blod av dem. - En gång hade vi en halt ko. Då läste han i brännvin å gav kon. En annan gång fick hästen "rivarn" el "magrev". Då fick han brännvin. Det hällde han i vänstra skon sin. Se'n läste han över det å gav hästen. / Om djuren fick "blem- ma" på ögonen, så skar han bort den på alpinnar. Han hade tre alpinnar. Han gjorde ett täljande på var och en mitt för ögonen på den som hade sjukdomen, å talade om att han skar bort blemma. Det var samma bot för folk. När djur eller människor fick "blem- ma", så blev det värk på ögonlocket. Det blev som en pleta på det. / Finnskôtt vet jag ingen som var utför. Men det hörde jag talas om att det skulle vara far- ligt för kreaturen. - Om koa blev "mostôla", så var det inte något gry i henne. Men en skul- le ge henne sill, sillsälta å tjära. Salt var bra att få dem att bli krya av. - "Rösjuken" gav en koa sillsälta å rödfärg för. - Om hon fick "förstoppning", så skulle hon ha linfrö- mjölsvälling.