KORPSKRIFTEN

...
Meny

bin och biskötsel. Husdjur.

Berättare: Otto Larson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Jag mins att far fick fatt på en bi- svärm i ett ihåligt gammalt träd i skogen. Han gick till ägaren å bad att han skulle få fäl- la trädet. Det fick han. Då högg han ned det, rökade ihjäl bina med svavel å tog honung- en. Det var förskräckligt med honung. Han fick dela hälften med till den som ägde trädet. Det var inte lovligt å gå å ta ett träd med bin i på en annans mark. Det var rent farligt. Det var inte många som höll sig med bi förr. Det kunde vara ett par ihop som hade tre fyra kupor. Visen var själva hövdingen som de andra bina rättade sig efter. Det blev ingen svärmning förrän han bestämde att de skulle ut. Drönare / var de som vaktade å höll rent i kupan. Ar- betsbi kom till kupan med vax å honung. De "spann ihop" honungen. Bistick hörde jag skulle vara bra för reuma- tism. Om inte bina fick vara i fred så blev de arga. När solen stekte varmt, så var de arga- re än vanligt. Somliga var det aldrig farligt för att de blev stuckna å en del kunde inte komma nära ett bi förrän de fick ett stick. Den yngste visen i kupan fick ge sig iväg med en svärm. Den gamle körde ut den yngre. Så tog denne en hop bin med sig.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: bin och biskötsel. Husdjur.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //