KORPSKRIFTEN

...
Meny

tjärbränning.

Berättare: Otto Larson (f. 1849)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Tjära användes att stryka på dörrar och redskap. När kon hade kalvat skulle hon ha en tjärad sill. Om påskafton gjordes tjärkors på stall- och ladu- gårdsdörren. - Tjära å beck klentes i självsprickor på händer å fötter. Tjärlag var hälsosamt att dric- ka. Sådant vatten fick kreaturen att dricka. Lukt av tjära var hälsosam. - Beck lades på bölder, för att det skulle dra ur "gôre". Det gick inte an att en högg eller väsnades något vid tjärgropen efter det solen gått ned. Då kunde det hända olycka med tjäran å veden, så att allti- hop brann upp. "Skogråa" var inte säker än hon ville hålla till där en kolade å brände tjära. Uttryck i samband med tjärbranning: Han går som en lus på en tjärsticka /om någon gick / sakta eller han utförde arbetet "småfâligt"/. Han lôr ve som tjäre /han är efterhängsen/. Dä kan du tro å lägge bek på så drar dä /om en tvivlade på något som sades/. Segt som tjäre. Han ä som han skulle ha rulle säj i tjäre å aske. Tomma tjärtunnor hissades upp på en stång om påskkvällen å brändes upp.

Socken Silbodals
Landskap Värmland
Härad Nordmarks hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: tjärbränning.

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //